Det är kanske inte så vanligt längre att man tar fram delar av årets skörd när det nu blir tacksägelsedag. Men förr i tiden så var det nån slags skördegudstjänst. Man tackade för det som producerats i närområdet. Och la fram jordens frukter vid altaret .Kommer ihåg att jag, när jag var präst i Filborna församling i Helsingborg, som inte hade några jordbrukare, föreslog att vi skulle ta in en Porsche (man sålde Porschar inom församlingens gränser), men det förslaget fick inget gehör.

Söndagens text är en liten snutt ifrån Matteus berättelse om Jesus.

”Jesus gick utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. Mycket folk kom till honom och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem och folket häpnade; Stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud

                          Matt 15:29-31

 Jag tänker att Matteus målar upp en bild av hur människorna vid Galileiska sjön denna dag möter himmelriket. Den plats där allt blir återställt och vi människor, som blivit skadade i livet, får tillbaka det som gått förlorat. Jag tror att vi också idag längtar efter de platserna och om vi längtar tillräckligt så letar vi också efter dem och hoppas att den och den skall kunna ge oss det vi längtar efter. Det behöver inte vara något andligt. Det kan vara något annat som skall lösa våra problem en gång för alla. Och så blir vi ibland lurade. Men det är sällan vi ger upp ändå utan vi söker vidare och letar längre bort. Det är klart att det finns mer mellan himmel och jord än man kan förstå, och det är också så att det finns människor som blir helade på det ena eller andra sättet och det finns människor som när de varit nära döden, genom bön och handpåläggning en stund återvänt till livet. Jag har varit där. (tänkte ni på att de botade prisade, inte Jesus utan Israels Gud).

Men samtidigt så går jag och nästan alla andra människor runt i denna tillvaro med våra sorger och besvärligheter och hinder utan att bli av med dem. Jag har ingen aning om varför.

Jag tänker att det finns två sätt att betrakta denna berättelse och hantera den i våra liv just nu. Det ena är att söka efter den som kan bota oss. Leta efter den plats där den finns som är Guds utvalde att hela och bota. Det är inte så enkelt för det finns en hel del falska profeter som mer tjänar sig själva än Gud. Och det är ju fortfarande sant att om det låter för bra för att vara sant så är det oftast det.

Men…..man kan ju….om man nu inte vill leta efter himmelriket….. vara den som kommer med himmelriket. Be för varandra kan vi och bör vi ju ständigt göra. Men vi kan ju också, om vi nu inte måste bota alla, vara den människa som i sitt hjärta och på sin plats, kan ge rum för dem som illa utsatta och medfarna. Ge medmänsklig kärlek till den som livet farit extra illa med. Visa med ord och handling att varje människa är skapade till Guds avbild och likhet, oberoende av allt det där som vi använder oss av för att låtsas vara bättre än de andra. Som jag läst att Moder Theresa sa till den förste hon hjälpte i det starkt segregerade (i varje fall då¨) Indien när han frågade: “Varför hjälper du mig. Svarade: För att jag älskar dig!”!

Var helt enkelt Jesus händer och samtidigt kan vi be och lägga händerna på varandra och andra och be och hoppas och tro att Gud i sin kärlek gör större under än vi kan.