Dagens ord i mina tre kyrkor för idag. Ekumeniskt i Vänga 10.30, Lagmansered 15 och Anten kl 18.

Systrar och bröder i Kristus Jesus,

På nåt sätt känns den här texten från Markus evangelium
förvånansvärt modern. Där finnes ett gäng människor som blir informerade om vad
som ligger i en alldeles när framtid. En del av dem blir rädda. Andra förstår
ingenting. Men några av dem tar till sig informationen och funderar över den
och tänker, inte så mycket kring vad det får för konsekvenser för människorna
omkring dem, inte heller vad det får för konsekvenser för den som de följt under
tre år och litat på. Utan de funderar på vad de kan vinna för fördel för egen
del, nu när det är som det är.

På nåt sätt är det ju skönt att det inte var bättre förr och
att samma beteende hos människor fanns då som det fanns nu. Men samtidigt är det
väl en sorg att vi människor inte kommit längre- Blivit mer omtänksamma, mer
generösa, mer villiga att se till andras bästa än bara vårt eget.

Jag vet inte, men det känns ju som vi lever i en tid då det
gamla bytänkandet blivit globalt. Där jag kommer ifrån Halmstad, föraktade vi
dem som kom från Harplinge. De pratade konstigt. Var alla bönder och åkte
skolbuss lång tid. De kom från samhälle som var okänt för oss och vi drev med
dem. Hade det funnits någon bland oss med makt och pengar är det inte omöjligt
att vi byggt en mur kring Halmstad för att hålla dem borta. Eller kanske byggt
upp den gamla stadsmuren igen.

Vet inte varför det var så. Kanske bara rädslan för det som
var likt oss andra…..men ändå lite lite annorlunda. Kanske för att vi
misstänkte att de skulle beröva oss någonting……någonting vi inte ens kunde
definiera vad det var. Kanske för att vi kände oss hotade för att vi anande att
de bar med sig någonting som vi tappat bort…

Jag vet inte.

I världen idag byggs det nya murar. Makthavarna funderar som
vi gjorde i mitt gamla Halmstad och som de båda Sebedaiossönerna tänkte. Vad
kan jag vinna på detta. Och muren de bygger är inte längre en mur av sten och
armerad stål och betong. Utan muren de bygger är en mur av tvivel, misstro och
rädsla. Och om vi låter de bygga vidare så kommer vi, de små människorna i
världen, att bli dem som betalar ett högt pris, medan de som byggt muren
behåller hela vinsten och mer därtill.

Det är i denna vår verklighet 2017 som Jesus vandrar mot
sitt kors och sin död. Det är i denna verklighet 2017 som han säger till oss
att den som vill vara stor hos er skall vara de andras tjänare, och den som
vill vara den förste bland er, skall vara de andras slav!

Har det någon betydelse för oss att Jesus Guds son vår
frälsare, skapare av miljarders miljoners planeter och insekter, galaxer och
fjärilar, solar och människor, svarta hål och stora fiskar, har det någon
betydelse för oss att han kommer och öppnar famnen mot varje människa oberoende
av hur hon är, tänker och ser ut. Har det någon betydelse för oss att det finns
någon som älskar varje människa och mig, med allt det som finns inom oss?

Har det någon betydelse att han nu, Jesus Guds Son världens
frälsare ger sig iväg mot maktens centrum för att visa det som är sant, det som
är sant på riktigt, där det inte finns någon alternativ sanning, Att
Människosonen kommit för att ge sitt liv för många.

Och det mest spännande är, systrar och bröder i Kristus
Jesus, att också du och jag är människosöner och människodöttrar. För att
dricka livets bägare vin och att döpas med korsets dop är en sak som inte
innebär något extra i livet. Inte lägger till en ytterligare dimension, inte
gör något utöver vad andra människor behöver göra, inte ger en extra förtjänst
ner i vårt alltför prestationsinriktade sinne, utan är det som livet själv ger
oss som utmaning. För Jesus delar våra liv, våra riktiga liv. Och i våra
riktiga liv, vare sig vi vill det eller inte så ingår smärta, lidande och död.
Vi dricker den bägare som jesus dricker och vi döps med det dop Jesus döps med.
Och om vi står på de svagas sida, om vi står upp för de som Gud främst
försvarar i Gamla och Nya testamentet, Änkan, den faderlösa och främlingen,
alltså de som är utan skydd i samhället, så kan man vara säker på att vi råkar
ut för ännu mer smärta och förföljelse. (Däremot kan man inte vara säker på att
man, bara för att folk tycker annorlunda och man känner sig förföljd, står på
det sannas sida. Det funkar inte riktigt så)

Men om Jesus delar våra liv med dess smärta, ångest och död.
Så delar vi också det liv som är Hans. För vägen till livet går genom korset.
Vägen till liv i kärlek går genom förluster. Vägen till livet, som Jesus
vandrar med oss och vi med honom går genom död. Hur den döden än ser ut. Nu i
livet och när livet tar slut. Ständigt denna process med Jesus genom död till
liv. Döden och smärtan behöver vi inte leta efter, den kommer fört varje
människa automatiskt genom att vi har liv. Men vägen till livet måste vi lita
på. För den går genom den Jesus som inte bygger murar mot någon, Inte stänger
ute vare sig sebbedaiossönerna, Petrus, Judas, eller mig eller dig. Utan som
Öppnar vägar för varje människa att gå den livsväg han går med oss. Genom död
till liv, ständigt denna process, genom död till liv, genom likgiltighet till kärlek,
genom rädsla till generositet.