Sa detta på den tiden då vi kunde ha Bjärkedagar. tror det var 2016, men kanske fortfarande har relevans:

“Hej Jag heter Rolf.
Jag är präst.
Vi präster är annorlunda än andra människor.
Vi har mycket makt.
När vi kommer in i ett rum så blir människorna där automatiskt bättre. Jag vet inte hur det går till men det bara sker.
Jag vet inte om ni blir moraliskt godare eller generösare
Men det märks på att folk runt omkring präster slutar svära.
Man använder inte längre de fula orden, utan andra, som man tycker passar bättre.
Och om det skulle vara så att det kommer ut ett litet svärord av misstag, för misstag händer ju,
Så ber ni omedelbart om ursäkt.
Vi präster har också väldigt mycket ansvar
Större ansvar än några andra, ja så är det faktiskt. Vi måste stå till svars för hela kyrkans historia. Alla krigen, inkvisitionen, det var vi som brände alla häxor och begick alla övergrepp. Det var vi som åkte på lyxiga utlandsresor och lät församlingen betala. Allt har vi ansvar för.
Vi har också bestämda åsikter och alla vet vad vi egentligen tycker. Träffade på en klassträff för flera år sedan mina klasskamrater från småskolan. En av dem var just inne i en process att byta kön. Hen berättade lite, och så såg hen på mig och sa, men det är lite jobbigt att berätta, för jag vet ju vad du tycker. Hur kunde han veta det? Vi hade ju inte träffats på 40 år. Men det var nog för att jag är präst. Och det vet man ju vad präster tycker.
Vi präster har också privilegier. Vi får göra saker som inte ni får. Vi fick tex ha klänning. Tom på den tiden då ni män skulle åkt i fängelse eller blivit avrättade om ni haft klänning på er.
Men det är klart.
Om man tar av allt det där yttre. Stolan och röcklinet och prästkragarna. Så är vi ju precis som alla andra. Med räkningar som skall betalas, barn som skall uppfostras, relationer som knasar sig och går i kras. Men kanske är det också så, att vi längtar efter och ibland hittar, den livsväg, där det är möjligt att få förlåtelse och försoning, där det ibland dyker upp hopp och livsmod och där livet ständigt söker sig framåt, mot det som är större, mera kärleksfullt Mera riktigt.
Men jag tänker att den längtan delar vi, du och jag. “