Celebrerade mässan i Christinae kyrka Alingsås och då försökte jag säga detta

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Det är inte första gången Jesus botar nån som har fysiska hinder i livet. och sanningen att säga, så var Jesus inte den ende, på den tiden som botade sjuka. Den stora kritiken som den etablerade kyrkligheten hade på den tiden var att man menade att det var med hjälp av den ondes makt som han utförde sina tecken och under, medan det igenom evangelierna, som vi läser dem, hela tiden är ett tecken på himmelrikets närvaro. Den plats när skapelsen återupprättas. Så också idag när den döve mannen får sin hörsel tillbaka och sitt språk. Det är då Guds rike gör ett nedslag i den enskilde människans liv. Guds rike är nära.

Vi människor har ofta sökt de där tillfällena som bevis på Guds närvaro och genom historien lockats av det ena och det andra. För det finns alltid människor som av illvilja eller möjligtvis enfald försöker utnyttja den längtan efter fullhet och sammanhang som är nedlagd i våra hjärtan. och visst kan det också nu hända att Guds rike gör nedslag i den enskilde människans liv som är spektakulärt och annorlunda. Men det finns en berättelse som ger en bredare definition av Guds rikes närvaro. Och det är ju den om den lame mannen som hissas ner från taket av sina vänner och där Jesus säger: dina synder är dig förlåtna. Jag tänker att orden då egentligen betyder: Det som ligger bakom dig, det som du har orsakat och det som har gjorts mot dig. Det saknar betydelse, du är fri från det. Det har inte längre betydelse i ditt liv. Och så är himmelriket där, av nåd, gratis, utan någon gentjänst. Men så blir den lame mannen sedan botad, som Jesus säger, för att ni skall se att människosonen har makt, och det säger han ju inte till det vanliga folket, utan till de som hade den religiösa makten, fariséer och skriftlärde. De som visste hur det skulle vara och hade alla svaren och var lite bättre än alla de andra.

När Guds rike kommer nära, så förändras våra liv.

Men var finns Guds rike? Jag vet inte. Det står ju att det finns inom oss. Men jag vet att vi just nu, här i Christine kyrka, leker Guds rike. Nu tänker ni kanske att lek är något barnsligt och verklighetsfrämmande, som barn bara gör för att vara upptagna med något för att de vuxna skall få göra viktiga saker. Men jag tänker att lek är det som barn gör för att förbereda sig för det som skall komma sen, Det som de gör för att öva sig i att interagera med varandra och andra, bearbeta det smärtsamma och försöka hitta det goda. Och…vad är det Han säger, …..om ni inte blir som barn har ni ingen plats i Guds rike…..

Så jag tänker att vi här övar oss i Guds rikes närvaro. Alla får komma, det finns ingen som står och visar bort nån, man behöver inte visa upp nåt medlemskort eller nån plats i taxeringskalendern. man får vara hur konstig som helst, närvaron är ingen prestation, utan en nåd. Vi får del av lika mycket, en gnutta vin och en smula bröd. Och kanske det viktigaste, i denna lek inför Guds ansikte får vi syndernas förlåtelse, alltså allt det som vi har som vi har råkat ut för, drabbats av eller orsakat, har inte längre någon betydelse. Du är en upprättad och befriad människa. Jo jag vet, när jag tittar mig i spegeln så ser jag likadan ut och kroppen funkar på samma sätt, eller inte funkar på samma sätt, och visst hade det varit skönt om allt det där också blivit förändrat…. men Guds rike är nära och vi vänder våra hjärtan från det som hindrar och begränsar till det som ligger framför.

Den döve mannen fick chansen att gå ut och visa sin förändring och det gjorde han. Även om Jesus sa till honom att hålla det hemligt och att inte berätta, undrar varför han gjorde det? Kanske för att vi människor är så begivna på sensationer och spektakel att vi så sällan funderar kring vad de egentligen står för och vad som egentligen, i grunden, är viktigt. Så var det då och så är det nu.

Men om vi nu tillsammans med varandra gestaltat Gudsriket, är i Guds rike just nu och innan vi går ut så sjunger vi lovsånger till Honom som befriat oss. Har det nån betydelse i vårt vardagsliv?

Kanske kan vi, du och jag, inte förändra hela världen. Jo det skulle nog behövas för vi har sällan haft väpnad konflikt på fler platser i vår värld än nu. Men i vårt lilla sammanhang kan vi öva oss att se på varandra och de andra med Kristi hjärta. Dela med oss av den nåd vi fått till de människor som vi möter. Inte låta oss bli trampade på eller förnedrade, nej, men kanske inte alltid hålla på vår rätt…bokstaven dödar men anden ger liv. och så komma ihåg detta att vårt hemland inte är här, utan vårt hemland är himlen och därifrån väntar vi den som skall rädda oss, av Nåd. Kristus Jesus vår Befriare.

Amen