Predikan som jag höll i Främmestad kyrka 230716.

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Jag är lite fascinerad av Paulus. Dels för att har en spännande historia. Började som en nitiskt troende farisé som med all kraft förföljde de som ville följa Jesus. Allt för att inte besudla sin tro och han fortsätter som en människa som reser över hela den då kända världen för att berätta om den Jesus som han tidigare förföljde. Men kanske också för att han är absolut bäst på allt. På det sättet liknar han nästan som en nutida influencer. Som i texten idag från 1 Kor där han umgås med alla grupper, i varje sammanhang, i olika samhällsklasser. Nästan som om han beskriver sig som en kameleont, som skiftar skepnad beroende på hur omgivningen ser ut. Men kanske inte på det sättet att han i varje grupp försöker passa in och bli som dem,….. nej jag tänker istället att han i varje grupp behåller det han tycker och det han är och det han vill berätta. Han behåller på nåt sätt sin integritet, men kan ändå, om vi nu får tro honom (och om man tänker på det han åstadkommit så har han nog rätt), kommunicera med olika människor. Kanske som man sa förr pratar med bönder på bönders språk och med lärde på latin.

På det sättet är han ju en väldigt omodern människa eller hur. För vi har ju lärt oss att många människor idag, också i ledande ställning, gör allt som är möjligt för att bli populära och vinna inflytande. Jag tänker att det på nåt sätt är så mycket viktigare i dagens samhälle att vinna popularitet än att ha en grundmurad trovärdighet. Och vi, du och jag, luras in i det. Man respekterar inte sin motståndare längre och i debatter och sociala medier kan man göra mycket för att förolämpa och förnedra sina motståndare eller bara dem man tycker har fel. Jag tänker att om Jesus hade varit populist i den berättelse evangeliet ger oss idag, så hade eld och elände fallit över den samariska by som inte ville ta emot honom. Men det gör han inte. Han går bara vidare, utan att bli förolämpad. Utan att känna sig kränkt. Utan att ge något straff

På det sättet tänker jag att Paulus har hittat det som Jesus ger.

För tron ger ju inte bara en idé om hur livet skulle vara, utan en plattform att orientera sig ifrån. En grund att stå på. Och den grunden ger ju inte bara en massa ord som skall sägas, utan en plan för vad vi skall göra. Vi skall ju dömas efter våra gärningar……För det vi faktiskt gör med våra kroppar, händer och fötter, inte för vad som händer i våra hjärnor och det vi säger med våra munnar. Vi behöver hitta ett sätt att vara människa på som låter oss bevara det som är sant och rätt mitt i en värld där sanningen blivit allt mer relativ och subjektiv. Det är nästan som om var och en av oss skapar sin egdåden sanning. Och om vi gör så då finns det ju inget som är sant……

Men det är klart man kan se allt ut olika perspektiv och då ser ju också  verkligheten olika ut.  

Om det då är att gå i Jesu efterföljelser innebär att vi ställer oss på den plattform som Jesus hade och som Paulus hittade och orienterar oss ifrån den, så måste vi ju också fundera kring hur den plattformen ser ut.

Hur ser den ut?

Jesus ger oss ju lite vägledning det som han gör när han vandrar på jorden. Han lyfter den blödande kvinnan ur anonymitetens skydd och botar henne. Han hjälper en samarisk kvinna som man egentligen inte fick ha något att göra med överhuvudtaget. Han hör nödropet från en av ockupationsmaktens officerare och hjälper honom i hans nöd. Och det finns många sådana exempel. Jag tänker att Jesus hade som grundplattform den GT-liga tanken att Gud var allas släkting och att släkten hade som uppgift att särskilt ta hand om de släktingar som var illa utsatta och medfarna. PÅ många ställen i GT uttryckt som änkan, den faderlöse och främlingens. Gud var deras ”Goel” som det heter på hebreiska, deras släkting och jag tänker att Jesus med sin kropp här i jordelivet gjorde just det. Ut över alla gränser, sociala etniska och geografiska var han på de värnlösas sida. Och inte bara hjälpte dem utan att han också gav dem resurser och möjligheter att spränga de gränser de själva och andra bestämt åt dem och visade dem vägen att bli………sig själva.

Tänker att det är den grunden som Paulus också har. Som gör att han kan stå fast när han blir hotad och att han tom kan gå in i döden för att han vet att han kommer att förlora sig själv om han ger upp allt det han kämpat för och allt det han trott på och allt det han satsat sitt liv på. Det betyder ju inte att Paulus inte kan utvecklas och ta in nya kunskaper. Hans livserfarenhet är ju tvärtom, det går att förändras, jag det är nästan nödvändigt att ständigt ta in ny kunskap, men den kunskapen kan också integreras i det som är hans livsgrund. Inte förändra den i grunden, utan utveckla den till mer kunskap om livet, om Gud och om sig själv och de andra.

Så hur skall vi då leva. Ja…. Vår uppgift är ju att älska så som Gud älskar oss. Och om vi gör som Jesus gjorde har omsorg om änkan den faderlöse och främlingen, eller de i vår tillvaro som är illa utsatta och medfarna just nu, så kommer vi inte helt fel. Då är vi på väg att bli de som Gud såg när han skapade oss, dig och mig och de andra till sin avbild och likhet : Se det är mycket gott.