I söndags 1 efter Trettondedagen fick jag glädjen att vara i Stora Lundby kyrka och fira mässa. Temat var Jesu dop och då försökte jag säga detta:

Texterna va 2 Mos 1:22-2:10, 1 Johannesbrevet 5:6-12, Lukasevangeliet 3:15-17, 21.22

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Johannes döperan är ju ganska tydlig. Han kunde ta en plats som egentligen inte tillhörde honom och ljuga och säga att han var den som skulle göra Israel stort igen. Men han avstår och är väl medveten om om vilken uppgift som är hans, även om hans anhängare såg honom med andra ögon och ville något mer ja kanske längtade efter nåt mer, så……

Och så kommer Jesus ner till Jordanfloden för att bli döpt. Han tar emot samma gåva som folket som vandrat ut i öknen för att se den underlige mannen som predikade bättring och omvändelse och levde på vildhonung.

Varför behövde Jesus bli döpt av sin kusin i det levande strömmande vattnet i Jordanfloden. Jag tänker att det är ytterst mänskligt att fundera på varför. Om vi inte hade frågat varför, så hade vi inte hittat ny kunskap och bevarat den. Men alla funderingar i tillvaron lämpar sig kanske inte för varförfrågor. Har du någonsin fått frågan” Varför älskar du mig?” Och så försöker man hitta ett slags sanningsenligt svar, men märker snabbt att alla formuleringar av försök till svar på den frågan inte alls täcker in hela sanningen. Utan formuleringarna tenderar mera till att förminska kärleken än utvidga den.

 Men kanske är det frågan om varför som gör oss till människor. Och vi har i alla tider och på alla platser hittat svar på våra varförfrågor. Ibland hyfsat korrekta och sanningsenliga svar, ibland helt felaktiga. Men alltför ofta har vi nöjt oss med de enkla förklaringarna och glömt av den erfarenhet från vilken frågan kom. Och så tror vi mer på förklaringen än på erfarenheten. Mer på våra teorier än på verkligheten.

Och ofta är det kanske så att våra förklaringar mest stämmer överens med det som vi längtar efter eller är rädda för. Och jag tänker just nu i vår tid, när vi och de som styr oss gör alltmer för att separera oss människor, så letar vi efter förklaringar som stänger ute vissa människor och binder samman andra. Vi behöver ju bara se på nyheterna och höra politiska debatter för att förstå att det är så. Man skulle kunna använda bibeltexter på samma sätt. 1 Johannesbrevet som vi läste idag är ju ett perfekt exempel. ”Den som tror på Guds son har livet och den som inte har Guds son har inte livet.”

Det finns kanske de som är innanför och de som är utanför. Men den Den viktigaste frågan är väl  vem det är som bestämmer vem som är innanför och vem som är utanför?

Det finns många olika förklaringar till varför Jesus valde att bli döpt av Johannes i Jordanfloden. Jag har googlat efter ganska många. Att han skulle uppfylla all rättfärdighet, eller för att det skulle finnas möjlighet för duvan att komma ner från himlen och manifestera Jesu gudomlighet. För att han ville solidarisera sig med folket.

Jag vet inte riktigt men jag undrar om inte Jesus följde med Johannes ner i Jordan flodens levande vatten utifrån samma bas som han gjorde andra saker under sina tre förkunnande ord på jorden.  För när jag läser  min Bibel, eller kanske ännu hellre, när jag läser berättelserna om vad Jesus gjorde och sa,  så  tänker jag att den i grunden är fruktansvärt omodern. Och att den inte tar de influenser som styr våra liv idag riktigt på allvar. För mig verkar det inte som om Jesus tycker det är särskilt viktigt det som vi tycker är viktigt. Han verkar inte speciellt intresserad av pengar eller konsumtion. Jag kan inte se att han tycker det är särskilt viktigt med skönhet och utseende. Och jag kan inte förstå ätit han verkar tycka det är nåt särskilt med status eller  ursprung eller hudfärg eller mycket av det som vi lägger så stor vikt vid. I mitt hjärta tycks det mer som om han är uppriktigt fokuserad på vår sårbarhet.

Jag har hört många olika vittnesbörd från människor i olika kyrkor under mitt liv. Och de flesta har varit av typen jag är så underbart frälst och det nya livet i Kristus är så härligt. Och det är ju fint och bra. Oxh så skall det kanske vara. Men det finns ett vittnesbörd som jag hört som har stannat kvar. Och det var i en kyrka i Norrköping där jag råkade vara en söndag för min ena dotter studerade där. Och vi  smet in när det var dags för gudstjänst. Den var en gudstjänst i Svenska kyrkans ordning  och där klev fram en man i grå kostym och skulle lämna vittnesbörd. Och han började inte med att han var så härligt frälst. Utan han sa till sina församlingskamrater med tårar i ögonen: ”Nu har jag trillat dit igen”, och så berättade han om sin kamp mot sitt missbruk och att han misslyckats att hålla sig fri.

Han kom till sin Gud och till sina församlingskamtrater och visade upp sin sårbarhet och utsatthet. Öppnade upp djupen av sin mänsklighet.

Jag tänker att han i det var Kristuslik, mer än om han visat upp sin framgång. För jag tänker att Kristus Jesus i sina ord och sina handlingar just tar upp och visar på livets sårbarhet och kanske går han ner i Jordanfloden för att just gör det, dela vår sårbarhet och utsatthet. Så att han kan vara med oss just i det och där följa oss igenom våra smärtor till det ständigt nya livet.

NI har jag inte sagt något om texten i det gamla testamentet. Om Mose i vassen, Det lilla barnet som lämnas i Nilens levande vatten för att om möjligt bevaras till livet. Men jag tänker att den berättelsen egentligen hör till samma sfär. För vilken människas är mer sårbar än ett mycket litet barn som är beroende av sin överlevnad av andra. Och så möter den sårbarheten ett hjärta som svarar på den sårbarheten med kärlek och handling. Och så bevaras livet och ges möjlighet till växt och utveckling och mognad.

Kanske är det i enlighet med evangeliet att vi mera vågar dela vår sårbarhet och utsatthet än våra styrkor. Och så öppnar oss för att möta den kärlek som ger liv och liv i överflöd. Och kanske kan vi då upptäcka att den finns närmare än vi kunde tro och vågade hoppas.

Amen