Idag så skall jag få fira gudstjänst i Barne-Åsaka kyrka. jag brukar ju alltid lägga in min predikan efteråt, men nu gör jag det innan.

Systrar och bröder i Kristus Jesus,

Jo jag vet att berättelsen som Jesus förmedlar till en av gästerna vid måltiden han är inbjuden till, handlar om Guds rike. Och visst kan det vara så att de samtalar kring de yttersta tiderna och vad som skall hända då. Och man kan tänka att det alls inte har något att göra med livet vi lever nu. Och kanske är alla sådana paralleller lite farliga och får oss att känna oss obekväma och dåliga. Och det vill vi ju inte. Känna oss dåliga och obekväma.

Men säger inte Jesus också att Guds rike är inte där eller där Vi kan inte springa efter det och tro att vi hittar himmelriket någon annan stans än där vi är just nu. För Guds rike är inom oss? Ingen plats eller ett ställe, inte ens här i kyrkan. Det är väl en plats vi har utvalt och gjort fin och omgett av olika saker för att vi lättare skall kunna upptäcka himmelriket inom oss.

Men om Guds rike är inom oss. I ditt och mitt hjärta, så är väl också himmelrikets  måltid där. Och jag tänker att om himmelrikets måltid sker i våra hjärtan, ditt och mitt och alla andras hjärtan som vill följa den underliga man från Nasaret i Gallileen som på nåt sätt trycktes ha rum i sitt hjärta för både vän och fiende, då säger hans berättelse något viktigt om vår tid och om vilket budskap levande Gud har in i vår tid. ja kanske i varje tid.

Och det handlar ju då om vilka liv vi vill leva och vilka liv vi vill låta de andra leva. Slagorden idag är ju att vi skall bygga murar. Murar känner vi väl till i historien. romarna byggde en stor mur mot barbarerna i norr. Precis som kineserna byggde en mur. Och när Donald Trump var president i USA så byggde han en mur mot Mexico, för att hålla mexikanarna ute. Och vi har byggt murar runt våra städer för att skydda dem. och nu skall vii bygga murar runt vårt land för att hålla oönskade element borta och murar runt Europa för att……

Och då slår plötsligt berättelsen som Jesus förmedlar emot mig. När inte de som man tänkte skulle komma. De där som man tänkte delade samma kultur och samma ordning och samma…. då bjuds de andra in de där som inte är något. De där som vi är rädda för, inte riktigt förstår, de där som vi inte riktigt tror något om, de där som vi tänker är så mycket annorlunda än vi själva.

Varför kommer inte de andra? Kanske för att de var alldeles för uppfyllda av sig själva och sitt eget. Ingen av dem kunde lyfta blicken från sitt lilla eget liv och se det som är större. Kanske skulle vi kunna säga att alla deras ägodelar, alla deras relationsband byggt murar mellan dem och verkligheten. Så att de inte ser vad som är viktigast. Inte upptäcker det som verkligen skulle kunna berika deras liv och få dem att återupptäcka den mänsklighet som vilar i djupet  av deras s hjärta.

Och ibland blir jag bekymrad över att jag är drabbad av samma sjuka. Alltför uppfylld av mitt eget och mig själv. Alltför upptagen av det som jag äger och har och de relationer som är mina eller de jag längtar efter så att jag bygger murar mellan mig och den sanna verkligheten. Och så tappar bort det riktiga livet.

För det är visserligen så att vi väntar på himmelrikets måltid. Vi vet att det finns en plats beredd för oss när vi måste lämna detta livet och det är ju den måltiden som samtalet som Jesus har i evangeliet handlar om. och det är ju också det mötet som Vi hörde om i uppenbarelseboken och som Josua möter i Gt-texten och den som den fattige drängen när han kläds i nya kläder i Jag är en fattig bonddräng, som Astrid Lindgren skrev.

“Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.”

Men…….himmelriket är ju inte bara ett sedan. Himmelriket är ju också ett nu. Det är nu som vi gestaltar Guds riket ibland oss. Det är nu som Gud möter oss i våra vardagar och det är väl också nu som Guds utmaning till oss blir synlig…..och tydlig. Även om vi står inför stora utmaningar och svåra frågor.

Hörde ett radioprogram om hur rättskipningen fungerade i Sverige på 15-1600-talet. Jag kommer inte riktigt ihåg vad dokumentationen kom ifrån men det handlade om hur lokalsamhället tog hand om de människor som inte riktigt passade in och som misskötte sig. Mest handlade det om alkoholmissbruk i ett samhälle där det fanns ganska mycket alkohol  och man började dagen med frukostsupen. Det mest intressanta i det programmet tyckte jag var att det fanns så mycket barmhärtighet bland vanligt folk. Att man verkligen försökte hjälpa till så att den som inte riktigt klarade av att fungera optimalt, ändå fick möjlighet att fungera och vara en del i lokalsamhället. Det var väl bara kyrkoherden som var mer kategorisk i sina fördömanden.

Jag tänker att det finns att gammalt och beprövat sätt att förhålla sig till det vi möter i vår närmiljö och hur vi har att ställa oss till de stora nationella europeiska och globala frågorna.

och det är helt enkelt att ställa frågan: Vad skulle Jesus gjort. Och då tänker vi automatiskt att Jesus var snäll och vänlig mot alla och ville alla gott. Ville alla gott tänker jag nog är sant. Men han var väldigt tydlig mot dem som använde sin makt och ställning till att berika sig själva. Och jag tänker att han var väldigt tydlig mot dem som uteslöt människor pga. deras tro eller härkomst. Och jag tänker att han, liksom de svenska byarna på 15-1600-talet hade stor barmhärtighet mot de som inte riktigt klarade att prestera så mycket. Jag vet ju inte hur han skulle ställt sig i den samhälleliga fråga som är bland de viktigaste just nu, om inte den viktigaste för våra barn och barnbarn. Vår miljö. Men jag tänker att den Livets Gud som såg på det skapade och sa att det var mycket gott, nog ändå skulle haft nån tanke om det som vi gör med det lilla klot som vi lever på just nu.

Himmelrikets måltid väntar vi och provsmakar vi redan här och nu. Må vår himmelska Fader bevara oss från att så mura in oss själva i vårt eget att vi missar det liv i överflöd som är berett för oss, nu och alltid och i evighet.

Amen