Mässa i Nossebro kyrka på palmsöndagen. Då sa jag detta. Mest utifrån Matteusevangeliet 21:1-11

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Vi kan ju den här historien alla, eller hur. Den kommer i våra kyrkor två gånger om året I dag och på den första söndagen i advent.

Men det finns ju en fråga som är ständigt aktuell och som vi människor har att ta ställning till. i varje generation och kanske också under olika delar av livet. för livet förändras ju med tid och situation. Och frågan är ju samma som folket ställer: Vem är han?

jag tänker att vi har lite olika svar på den frågan var och en. och det är ju precis så det skall vara. Så är det ju i alla relationer. Om vi känner samma person du och jag så är ju våra erfarenheter och bilder av den personen lite olika. Kanske eftersom den personen har olika betydelse för oss och att vi har olika erfarenheter.

Jag skall inte fråga hur ditt svar på frågan om vem Jesus är ser ut. Men berättelsen som jag läste från Matteus ger aningar om vem han är.

<Det fanns ju tankar i det gamla Israel om hur det skulle se ut när Gud återvände till sitt folk. Om folket var värdigt så skulle Messias komma ridande på en häst ( häst var ju den tidens stridsfordon) men om folket var ovärdigt så skulle Messias komma ridande på en åsna. Men det finns ju också en annan dimension av detta Och det är väl den bild av sig själv som Jesus vill ge. När han kommer ridande på en åsna, att lastdjur, som användes för att forsla varor och annat så ger han ju en bild av sig själv som knappast handlar om makt och myndighet. mer om ödmjukhet och kärlek.

Jag tänker att tiden då, på nåt sätt var ganska lik tiden nu. Människor längtar efter nån stark man som kan komma och lösa deras problem. Befria dem från ockupationsmakten och hitta ett sätt att få Israel att återfå sin, vad de tyckte, rättmätiga plats i världen. De var ju Guds utvalda folk och hade sin speciella plats i världshistorien. Det är ju en spännande tanke som ändå spridits runt i Världen att just mitt folk är lite speciellt. Lite annorlunda och lite bättre än de andra. Att just vår kultur och vårt sätt att leva är finare än de andras. Eller i varje fall inte riktigt lika dåligt.

In i den verkligheten rider Jesus på sin åsna. Omgiven av lärjungar som fortfarande inte begriper nåt utan också de vill ha mäktiga platser i det kommande riket. Och jag tänker att folket också hoppades på profeten från Galileen nu skulle komma med lösningen och befria dem. Hosianna, välsignad vare han….. och det tar inte lång tid innan deras besvikelse och frutration låter dem ropa Korsfäst honom.

Jag vet inte, men kanske det största undret under Stilla veckan är att Jesus inte låter sig påverkas av deras hyllningsrop. skrattar och ler inte så att mungiporna håller på att spricka, nar han hyllas och applåderas av folket och de mäktiga, utan han behåller sin blick och sin riktning mot det han har att göra. I början av sin kallelse blev han frestad att få allt välstånd i världen om han gav sin själ till Satan och nu på väg mot sitt kors fortsätter han att säga nej till det som skulle få honom att förneka sig själv.

Jag var bortbjuden i fredags och kom att prata med några människor som gick en kurs i kyrkan där de funderade kring livets mening. Jag kunde förstås inte hålla mig utan frågade så klart: Ok och vad har ni hittat? Jag väntade spänt på svaret…. men det kom inget och hen som jag pratade med skrattade lite och sa att vi har inte kommit så långt än. Och det tycker jag var ett alldeles utmärkt svar.

Men jag tänker att svaret på frågan om livets mening hänger samman med frågan om vem det är som kommer ridande på åsnan.

Som jag sa i början så har vi ju var och en,  en alldeles egen relation till Kristus Jesus och det är svårt att säga vilken som skulle fara rätt eller fel. och kanske är det inte heller intressant om man inte lever i nån slags maktkamp.

För mig är Kristus Jesus den som visar mig en livsväg. En väg att gå i livet utan att förlora sitt liv till makter och konstellationer som mer vill förminska mig än berika mig. En livsväg som handlar om att se människor och skapelse och mig själv med barmhärtighet och en kunskap mom att tillvaron inte finns för att ge mig allt det jag önskar och ber om, mer om vad jag kan ge av mig själv till dem jag möter. Och det är den vägen som ger livet mening, en mening som jag tänker varar genom alla dödar.

Det värsta är att jag ständigt misslyckas. Jag blir rädd för vad de andra skall tänka. Jag försöker vinna anseende på andras bekostnad, jag….. jo listan blir alltför lång. Men på nåt sätt…… när allting lagt sig… så kommer Jesus ridande på en åsna på nytt in i mitt liv och så får jag möjlighet att hitta meningen på nytt och på nytt och på nytt.

Och idag för dig och mig och alla de andra kommer Kristus åter igen ridande på sin åsna till oss. Och ändrar våra korsfästrop till Hosiannarop

Amen