Såg just hur MFF vann allsvenskan efter en tveksamt dömd straff. Och med ett timslångt uppehåll eftersom publiken inte riktigt sköter sig (Hur får man egentligen in bengaler och raketer på en fotbollsstadion när det är väskförbud?). Men… eftersom Elfsborg inte lyckades knyta ihop säcken mot Degerfors, så kanske det var en slags rättvisa ändå?

Och så hade jag mässa i Algutstorp om Förlåtelse utan gräns, då försökte jag säga detta

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Det är en spännande rubrik idag. Eller hur. Förlåtelse utan gräns. Och väldigt aktuellt. Nu vet jag ju inte om Jesus menade att denna princip om att förlåta….så att man själv blir förlåten…..(det är ju det som är grejen, eller hur) bara är en princip som gäller mellan individer. Vi som möts ansikte mot ansikte, eller om det gäller också mellan folk och länder. Jag tänker att det nog är tänkt att vara en mer universell princip, som gäller hur vi sköter våra relationer, inom oss, mellan varandra och de andra och mellan grupper av folk.

För att förlåta någon krävs det ju egentligen att någon är skyldig. Det är ju först när någon gjort något fel emot oss som vi behöver förlåta. Konstigt nog har det där med skuld under vårt 19- och 2000-tal mer blivit till en kollektiv tanke än en individuell. Och vi har ju väldigt många exempel på det. Två svenska män, iklädda blågula kläder skjuts ihjäl i Belgien, för att någon i Sverige bränt en Koran. Judiska trosbekännare i vårt land blir trakasserade för att Israel bombar och skjuter ihjäl människor i Gazaremsan. Muslimer i vårt land blir hotade för att Hamas mördat oskyldiga barn kvinnor och män i Israel. Palestinska fredliga invånare får plikta med sina liv för att Hamas-terrorister brutalt mördat och våldtagit och kidnappat tonåringar som varit på musikfestival och barn, mödrar och fäder som försöker få ihop livet. Mödrar och fäder och tonåringar i Israel blir brutalt slaktade för att Israel finns och deras politiker tillåtit bosättningar utöver de gränser som bestämts. Och i vårt land vill man införa zoner och utvisningsregler för att man i sin släkt eller familj har någon som misstänks vara gängkriminell. Inte bär väl Miriam, som sliter i hemtjänsten och invandrat från Iran skulden för gängskjutningarna.

De som är oskyldiga och utan skuld drabbas hårdast. Och de som vill ha makten och behålla den, tjänar allra mest på oförsonligheten mellan folk och länder. Har som allra mest att vinna på att vi är rädda för varandra och de andra.

Skulle Jesus gjort så? Han som kommer från den Gud som i alla möten först säger: Var inte rädd. Gjorde Guds Son på det sättet att han separerade folk från varandra och la skulden på enskilda människor, för vad deras ledare gjort? Han som hjälpte både ockupationsmaktens företrädare och grannfolket som ingen ville umgås med?

Men vad gör vi då när vi står vid vårt hus som just exploderat av en bomb?

Vad skall vi göra när vi står med vårt mördade barn i våra armar?

För det är klart att känslorna ropar på nån slags hämnd, eller om vi vill beskriva det så, skriker efter nån sorts rättvisa. Det som vi drabbats av borde väl i rimlighetens namn också drabba dem som utförde dådet.. Så talar ju hjärtat. Och det är klart att det är en adekvat känsla och ett begripligt svar på det en människa kan utsättas för av smärta och elände och ångest.. Men vi är ju inte bara känslor. Vi är också en hjärna, som kan bevara tankar och ideal också i en svår och ond stund. Som kan försöka bevara den bild av verkligheten som också är levande, trots att mycket raserats.

Nelson Mandela beskrev det så här när han stod inför högsta domstolen i Pretoria 1964 och väntade på att få sitt långa fängelsestraff bekräftat; Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.”

Finns det nån formel för försoning i våra liv? Så att vi människor kan  slita ut rädslan ur våra hjärtan och hatet från våra hjärnor. Finns det nån slags sann tanke som kan bära oss så att vi slutar att svälja de lögner som vi själva och andra manipulerar oss med och istället för att förstöra liv, våra egna och andras, försöker förstora liv, de andras och våra egna.

Jag vet inte. Jag är lite missmodig när det gäller den stora världen. Jag har också lite mindre hopp, när det gäller mitt eget land just nu. Men det kan ju förändras Det skulle kunna bli bättre. Men just nu så verkar det somom makt är en större längtan för många människor än sanning. Också hos de många som egentligen är maktlösa.

Men om det nu inte går förändra världen, eller i varje fall är svårt, så finns det ju ändå en människa som man kan förändra. Om man n u vill och vågar och tycker det kan vara värt det.

Och jag vet att det också finns också en människa som med sina ord och sina handlingar visat att det ändå är möjligt att vara en riktig människa här på jorden. Det är möjligt att leva trogen sin historia och sin tradition och ändå vara kärleksfull och inkluderande mot de som har en annan. Tradition och en annan historia. De som tänker annorlunda har ju inte alltid fel. Jo, jag vet att det finns nån slags gräns där, men kränkthet och rop på vedergällning behöver väl inte vara den första responsen? Fölr jag tror att det är möjligt att leva fredligt och mänskligt, trots att det finns fientlighet runt omkring. Det är så klart Inte utan smärta och inte utan lidande, kanske inte heller utan död. Vilket liv är i grunden det. Kanske är det ändå sant det som Jonathan säger i Bröderna Lejonhjärta: ”Det är bättre att dö med ett lejonhjärta än leva med ett hjärta av sten”

Och det är ju också det som är ett genomgående tema i Bibelns böcker. Jag tänker att det också är det budskap som Jesus kommer med, i ord och handling. Gud kommer med fred. Och vår uppgift är att  hålla fred med varandra och de andra.

Och, om det nu också är en realtiet det som Jesus vill att vi skall be i bönen som han gav oss. ”Förlåt oss våra skulder, på samma sätt som vi förlåter dem som står i skuld till oss.”

Vad skall vi då göra med det?

Amen