Blev lite snabbt inkallad till att celebrera mässan i Lena kyrka. Kärt återseende. Så jag var tvungen att skriva en predikan till denna dag. Här är den.,

Systrar och bröder i Kristus Jesus,

Egentligen handlar det väl som vanligt om konflikten mellan lag och liv, eller om det nu är ett slags komplementärt förhållande. Vi behöver ju regler i livet, eller hur? För att orientera oss för att det på något sätt är ett livskontrakt, Som gör det möjligt att leva för varje människa. Inte bara de som har makt och möjlighet. Regler och lagar som skyddar och bevarar. Och som skyddar den gemenskap vi är satta att leva i. För det är väl ändå tänkt så att samhället vi lever i är skapat för att ge varje människa möjlighet att överleva och leva så drägligt och gott som det är möjligt. Min frihet är ju inte total. Jag kan ju visserligen bestämma mig för att idag vill jag köra på vänster sida av vägen i stället för den högra, men en sådan frihetslängtan kan ju få oerhörda konsekvenser. Både för mig själv och de som jag möter i trafiken. Ingen människa är ju en isolerad ö. Vi lever tillsammans, vilka vi än är och hur vi än ser ut. Och det är klart att vi behöver regler, så att ingen blir utnyttjad och exploaterad. Det är ju spännande att det redan i 2 Mos står att det skall finnas en vilodag, så att djur och natur och samhällets svagaste grupper skall få chans till återhämtning och vila.

Men det är inte alltid som lagen skyddar liv. Ibland kan den användas till att förstöra liv. I romanen En ”ond man”, som ´Hans Alfredson skrev, minns jag en scen där den fattige arrendebonden på julafgtonen kommer till storbonden för att betala sitt arrende. Han har sedeln io sin hand men vädjar om att få upopskov med att betala arrendet för att detta är den  enda sedeln han har och hans familj svälter där hemma. Men storbonden vägrar. Tar sedeln, slänger in den i den öppna spisen och säger. Det är inte pengarna Svenson, det är principen.

När Jesus och hans vänner går igenom en södesåker i dagens evangelium och skördar, tröskar och bereder mat på sabbaten, vilket ju var förbjudet enligt Mose lag, så blir de såklart kritiserade av fariséerna, som var kända för att vara väldigt strikta med lagen. Medan Jesu lärjungar bryter mot lagen.

Jag tänker att jesus där säger något mycket viktigt om relationer Lag och Liv. Och att han ger oss ett mönster för hur vi skall fundera kring dessa frågor. Inte för at livet skall bli llättare för oss. Kanske mer för att våra liv skall bli sannare.

Jag tänker att han säger att lagen är till för livets skull. Inte tvärt om. Vilket ju praktisk betyder att man ibland måste bryta mot reglerna, för att bevara livet.

Kanske för att så många lagar är tidsbundna. Vi lär oss hur det skall vara eftersom vi lever i den tid som vi lever i. Och vi tror att våra lagar är nån slags nedslag av evigheten, medan de egentligen är nedslag av vår tids sympatier och antipatier. Vi tror att det alltid varit så……men alltid är väldigt lång tid.

Vi avskaffade dödsstraffet för att vi insåg att det var omänskligt också för brott som är omänskliga.

Vi avkriminaliserade homosexualitet, för att vi förstod, att det finns många mänskliga sätt att uttrycks sin sexualitet.

När Jesus kom så kom han ju inte för att upphäva lagen, utan för att fullborda lagen, som det står i Matt 5:17. ”plerosai” är det grekiska ordet, som lärde jag mig nån gång betyder, göra färdigt, eller ,  svämma över, att det blir så fullt att det rinner över kanten. Jag är inte riktigt säker på vad det betyder, men jag tänker att det för Jesus innebar att lagens gräns alls inte är tillräcklig, utan att det finns en livets gräns som går utöver och förbi.

Kanske är det därför som han berör och botar kvinnan med blödningar, pratar med personer man inte skulle prata med, läker örat på soldaten som kommit för att gripa honom …….

Nu är jag så klart ingen Jesus, och jag misstänker att kanske inte så många av oss är det. Så jag kan ibland känna mig lite sur på att vi inte fick fler instruktioner på hur vi skulle göra. För det hade ju varit mycket enklare om det funnits klara och tydliga regler. Det är lite spännande att vi som vill vara kristna har så ofta blivit kritiserade för att vi har för mycket regler och ordningar. Man måste göra så och måste göra si. Och man måste……Ibland så snäva och hårdas regler att det som vi ville bevara och som vi älskar allra mest och som betyder mest för oss………förstörs. Om man håller något viktigt och värdefullt i sina händer är det nödvändigt att inte krama det så hårt att det går sönder.

Kanske skulle det också vara något för de politiska trömmningar vi har i vårt land just nu. Om vi verkligen vill värna demokratin och den dem okratiska friheterna Angiverilagar, visitationszoner och avlyssning av icke brottsmisstänkta.. Fängelse för barn och möjlighet att förlora sitt medborgarskap, inskränka demonstrationsrätten, kanske inte är lagar som definierar en demokratisk stat.

Men man kanske inte får prata om politik i en kyrka. Vi kanske skulle hålla oss i den sektor som bara är andlig och esoterisk.

Fast Jesus gjorde ju inte så. Och visst har vi alla ett moraliskt ansvar att stå i livets tjänst. Så som han gjorde. Men det är inte helt enkelt och det finns risk att hamna fel. Det är väl därför som vi behöver varandra och vi behöver vara flörankrade i den plattform, den fasta punkt som är Jesu liv.

För vi behöver en plattform att orientera a oss efter. Kanske kunde den vara det som är Paulus egen. Han som kom ujtifrån och blev en an gemenskapen.

Här är inte jude eller grek, slav eller fri, manligt eller kvinnligt. Alla är vi en i Kristus.

Amen