Inför den här helgen bjuder ju på två dagar Alla helgons dag som inträffar på lördag och så Alla själars dag som är på söndag. Jag känner visserligen en del människor som man kunde betrakta som helgon, även om de inte blivit, eller kommer att bli helgonförklarade. Men jag väljer ändå att funder kring texten från söndagen.”Jesus sade: Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.”
Johannes evangelium 6:37-40
Denna lilla bit text är tagen ur ett längre tal där Jesus pratar med folket och funderar kring det eviga livet. Jag tänker att evigt liv ofta inte bara betyder ett liv som håller på och håller på och ….utan att ordet vill beskriva ett liv som har kvalitet. Ett ”riktigt” liv. Och det är just det som människorna söker efter när de vill möta Jesus. Det fanns ju på Jesu tid en konflikt inom judendomen mellan de som tänkte att livet hade ett definitivt slut och de som tänkte att livet fortsatte efter döden. Som (nästan) alltid också en konflikt mellan de som hade makt och de som var utan. Jesus är här egentligen ganska tydlig, och ställer sig på de oprivilegierades sida när han menar att de som hans fader gett honom skall uppstå på den sista dagen.
Nånstans finns kanske den mest spännande punkten i det som Jesus säger om de som skall få evigt liv. Alla som ser på sonen och tror på honom. Vilka är det?
C.S. Lewis beskriver i sin sistan bok om landet Narnia, den sista striden, den sista dagen. Det har funnits en konflikt mellan de människor som trott på Aslan, lejonet och de son trott på någon annan. Dessutom har gorillan Skift klätt ut en åsna till ett lejon och visar bara upp honom ibland för dem som vill se och hylla Aslan. De blir helt enkelt lurade att tro att det som är en lögn är sanning. Lite likt vår tid eller hur. Vi vill så gärna tro på dem som vill ge oss storhet att vi tappar bort verkligheten. Så småningom trängs de troende in i en liten lada, som så småningom öppnar sig och de träder in i en värld som expanderar. Som de känner igen sig i, men som ändå är annorlunda. Och där möter de människor och varelser som tidigare var deras fiender, men nu går mot samma större verklighet. De som har sett någon som var annorlunda än den jag sett. De som har upplevt någon som de beskriver annorlunda än jag skulle beskriva. De som har känt någon, som jag också känner.
Kanske kunde det vara vår prioritering; att mer bekymra oss om att hitta kvaliten i detta begränsade liv, än bekymra oss om vilka som vi får möta när det begränsade är slut. För till sist vilar allt i den Faders händer som sänt sin till oss. Inte för att döma och stänga ute, utan inkludera i den kärlek som bär världen. Trots allt.
