Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen.
Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”
Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.
Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.
Så länge jag är i världen är jag världens ljus.”
Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon
och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende.
För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.”
Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.”
De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?”
Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?”
Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar.
Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”
Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon.
Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.
Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.
Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.”
Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom.
Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?”
Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.”
Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”
Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom.
Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

                Johannesevangeliet kapitel 9, vers 1-7, 24-39

Systrar och bröder i Kristus Jesus.

Kom i veckan att samtala om tro. En person som tänkte att det var svårt, för att inte säga omöjligt att tro på Gud, i en värld som ser ut som vår. Krig och elände, övergrepp och rasism. Och det är klart att ur den aspekten måste man ge hen rätt. Det är den gamla funderingen som funnits i alla år om hur Gud kan vara god och rättfärdig när tillvaron ser ut som den gör. Vi vill på nåt sätt ha ett sammanhang som hänger ihop och är logiskt och gripbart på nåt sätt. Samma krav på begriplighet ligger ju i frågan som lärjungarna ställer till Jesus i texten ovan: Vem har syndat?

Jesus´ svar är lite underligt. Vad menar han, Att den stackars mannen var blind sedan födelsen för att Jesus nu skall bota honom? Eller menar han möjligen att det också för den här mannen finns nåd och bot, mitt i världen. Ofta så tycks det ju som om den fysiska boten och den existentiella meningen på nåt sätt är två sidor av samma mynt. Den ena behöver inte följa på den andra, men utgör i grunden samma sak.  Den lame mannen som sänks ner genom taket får sina synder förlåtna, och sen är det egentligen bra med det, men …. För att vi skall veta att det finns förlåtelse för synder, så får han resa sig upp och ta sin säng och gå.

Sen blir mannen kallad tillbaka till fariséerna, som ju redan har svaret på alla frågor och vet hur tillvaron ser ut. Inga nya fakta kan få dem att ändra sig, De har monopol på sanningen och om verkligheten ser annorlunda ut så gäller ändå deras sanning. I nutida perspektiv så verkar de mera vara 2000-talsmänniskor. Men den botade mannen håller enkelt och självklart fast vid det han upplevt. Oberoende av vad fariséerna säger

Och så möter han Jesus på nytt och faller ner för honom (”proskyneo på grekiska en teknisk term för att tillbe) .

För mig är det de där mötena med den gudomlige somhjälper mig att hantera världens smärta. Det första är att jag inte har kontroll. Jag vet inget om sammanhangen och tänker att en hel del i denna tillvaro sker utan djupare mening. Av en slump. Skapelsen är fylld av slump.

Det andra är att det är Jesus som visar hur det är att vara Gud OCH hur det är att vara människa. Han ser var och en som de är. Inte som fariséerna (och andra) som hittar sin kontroll i tillvaron genom att identifiera människor i olika grupper som har olika typ av kvalitet, eller brist på.

Det tredje är att vi på nåt sätt är på väg mot en fullkomning, där vi blommar ut till att bli det vi är. Vet ingen bättre bild ’än den som C.S. Lewis ger i sin sista bok om Landet Narnia (the last battle) där människorna trängts in i en liten lada och där tillvaron sedan öppnar sig och blir större än de någonsin kunde tänka sig för alla……….utom de som redan bestämt sig för hur verkligheten ser ut.

Så öppna ögonen och leta efter det som du inte tror finns.

I Kristus