”Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.”
Matt:18:7-10
Det är hårda ord som Matteus låter Jesus säga i texten. Om att vi skall hugga av det i oss som leder till ondska, eller kanske ännu hellre det i oss som hindrar oss att växa till vår fulla mänsklighet. För vi har ju sådant i oss, eller hur. Smärtor och erfarenheter och tankar som mer är hinder än möjligheter och som jag och du oftast upprepar in till förbannelsens gräns.
Texten ger oss också en tanke kring vad vi behöver fokusera kring för att hitta livet……..men vilka är de små. Kanske inte bara barnen utan också alla de som av livet, erfarenheter, omständigheter, fördomar, utanförskap, inte riktigt har möjlighet att klara sig själva. Jag och du har ju varit där….då vi var beroende av andras kärlek och omsorg för att kunna överleva…..och vi är på väg dit….då vi blir beroende av andras omsorger och kärlek för att bevara livet.
Och vi och de, som är små, vandrar ständigt inför Guds ansikte.
I Kristus
Rolf
