Det är många olika kurser man måst gå på genom åren. Vissa har varit tråkiga och andra intressanta. De mest tacksamma har väl varit de där jag fått bekräftat från podiet vad jag redan vet och trott.
Sen finns det en och annan som varit spännande. De är de där som ger mig ny kunskap. Ett nytt sätt att se och agera. Eller rättare….gett mig ett nytt sätt att förstå. Att handla utifrån min nya kunskap är ju mycket svårare. Det enklaste är ju att göra som man alltid har gjort för det är man ju van vid. För nästan automatiskt gör människan som hen alltid har gjort
Vi hade i den församling där jag har förmånen att tjänstgöra, en skådespelare som lärde oss att agera utifrån de texter vi alltid läser. Det var spännande och intressant. Att läsa Vår Fader med närvaro och liv, inte bara rabbla på som vanligt. Att fundera på hur man kan läsa trosbekännelsen inte som ett juridiskt dokument, utan som en förmedlare av tro. Eller välsignelsen som en kärleksförklaring från Gud till oss. Insikten var ju lätt…. Men så enkelt det är att i situationen göra som man alltid gjort.
I Skara stift hade vi en dag när vi pratade teologi. Det är väldigt roligt med biskop Åke att han uppmuntrar oss i teologiska studier och reflektion. Innersidan får betyda mer än yttersidan. Livet är alltid större. En dag under pandemin hade vi teologdag kring Ariarajah´s bok ”Your God, my God, our God. Där uppfattar jag det som om författaren menar att vi egentligen skulle tala mer om Gud, än om de olika personerna i vårt gudsbegrepp. Att det är Gud som blir det samtalsfokus kring vilket den största delen av mänskligheten kan mötas i den pluralistiska värld vi lever i, Att vi måste tänka om samtidigt som vi behåller vår identitet och skapar möten med andra sätt att se tillvaron. Det var en spännande föreläsning, som för mig öppnar vägar mot inklusivitet snarare än exklusivitet. I dessa dagar när vi försöker hitta det unika i vår svenska kyrka för att bevara vår identitet, eller vad vi nu gör.
En av de formuleringar jag ändrat efter denna nya kunskap är formuleringen i välsignelsen. Nu blir det ”Gud välsignar er och beskyddar er……
Vad som slår mig som lite konstigt är att min käre biskop Åke och Skara stift, efter läsning av Ariarajah´s bok och hans föreläsning, som ju ändå borde vara i linje med Skara stifts teologisksa riktning, fortfarande håller fast vi devisen ”Tala tydligt om Jesus!” Borde inte reflektionen inneburit en förändring i detta. Kanske till ”Tala tydligt om Gud? Eller ska vi göra som vi alltid ha gjort?
Rolf Wollert
