Jesus går på vattnet. Spännande. nej egentligen inte. Men kan det betyda något mer än att Jesus gick på vattnet för länge sen. Då kanske det kan bli spännande, eller tankeväckande eller…..

Systrar och bröder i Kristus Jesus

I dessa dagar av alternativa fakta får man vara alldeles
extra noggrann med vad man säger. För även om var och en av oss ser saker på
vårt eget sätt, så finns det väl ändå någon del av verkligheten som vi delar
och som vi kan vara överens om. Det som Matteus berättar om idag, när Jesus går
över Genesarets sjö med sina lärjungar är kanske däremot en sådan som vi kan
tänka olika om. Egentligen tänker jag att den berättelsen, som när den
berättades, utgjorde en positiv startpunkt och utveckling av tron, idag är en
sådan berättelse som kanske mer utgör ett hinder, än en möjlighet, för oss
moderna västerlänningar. Kanske för att vi har övat oss i att fundera över hur
det går till, i stället för vad berättelsen vill säga. Och hade vi valt någon
händelse som involverar Jesus som kunde säga samma sak på ett annat sätt än Matteus,
så kanske nog gjort det.

För hur det gick till när Jesus gick på vattnet har jag
egentligen ingen aning och inte heller när Petrus gjorde det. Men jag har några
funderingar kring vad berättelsen vill säga.

Vatten är i Bibelns värld den del av tillvarons verklighet
som är farlig. Som står för det oberäkneliga. Det som inte kan kontrolleras. Det
som hotar tillvaron. Den bilden kommer från den första skapelseberättelsen där
Gud sätter ett fast stycke mark i allt vatten och hindrar vattnet ovanför och
vattnet nedanför att svämma över det fasta. Och det är Gud som har makten över
det. Syndafallet beror ju på att Gud då tar bort kontrollen över vattnet och
låter det strömma fritt. Så när Jesus går på vattnet bort till lärjungarna på
Genesarets sjö så är det ett uttryck för att Jesus är Gud och att Jesus har
makt över det som hotar oss i livet, som kan döda oss och som kan skada oss.
Det finns någon som har kontrollen över det som vi alls inte kan kontrollera. Och
ändå ger sig Petrus ut på vattnet, på stapplande steg. Men så blir han rädd och
börjar sjunka.

Och det är en spännande bild. För även om det är självklar
att Gud kan behärska kaos, så är det inte lika självklart med oss, fast Petrus
kan en liten stund, tills han blir rädd, och då kanske också vi kan en liten
stund, tills vi blir rädda.

Hur bekämpar vi livets smärta och elände? Hur skyddar vi oss
från kaos?

Jag vet inte! Det är väl olika och vi tänker olika och en
del sätt är bra och andra dåliga. Förr i välden fanns det heliga män (det var
alltid män, konstigt) som byggde höga pelare och satt på dem för att undkomma
världens elände och för att hålla sig obefläckade av det vi andra drabbas av.
Och så gör väl ganska många av oss nu också. Flyr in i våra hus och medier för
att leva i vår egen väldefinierade och trygga värld där inget händer som vi
inte har kontroll över. Jag satt förr ibland i telefonsjälavården och lyssnade
till människor som förskansat sig i sitt hus och aldrig kom därifrån, för att
världen utanför var ogripbar och smärtfull. Det värsta är väl att världen
innanför är också den var ogripbar och smärtfull och väldigt mycket mindre.

Nej det är inte lätt att gå på livets smärtfyllda hav. Men
när jag läser om Jesus så märker jag att också han kämpar mot livets smärta.
Men inte med att stänga in sig i säkra rum och försöka glömma det som är där
ute. Utan genom att just göra det som han inte riktigt vågar. Möta människor
som de är. Gå ut över de gränser som hans familj, släkt och tradition gett
honom. Inte för att bara bryta gränser och visa sig stark och modig, utan för
att det där ute i det otillåtna, fanns människor som behövde honom och som hans
hjärta också brann för. Och han gjorde det in till den grad att det berövade
honom livet. För det är nästan alltid så i denna tillvaro att den som kämpar
för det sanna. För alla människors rätt till liv och värdighet. Den som tar
emot de som är föraktade och utanför, som vägrar vara med och skapa vinster för
sin egen skull. Den människan blir alltid uthängd och förnedrad och sparkad på
av dem som riskerar förlora sin ställning och makt. Jag hörde i bilradion på
väg till gudstjänsten ett reportage från México, från den by där Ford tänkt
bygga sin nya fabrik, men som man nu tvingades avstå ifrån pga direktiv från
Vita Huset. Reportern hade intervjuat borgmästaren och blev fånga av en kvinna
som stod i kö för att träffa borgmästaren. Hon hade på tidigare fått enbir
korrugerad plåt till sitt tak och ville nu be om en säck cement så att hon
kunde höja tröskeln inför vårens översvämningar. Hon tog med sig reportern till
sin by och visade på den lilla sjön. Vattnet i den hade blivit mindre och
mindre och byborna undrade vad som hänt. När de följt floden upp en bit såg de
att GM-fabriken byggt en vall av jord och därifrån ledde vattnet till sin
fabrik. När de, med hjälp av byns präst, fått vallen riven upptäckte de ett
avloppsrör, som ledde fabrikens avfall rakt in i den flod som var deras vatten.
Hon klagade inte på fabriken så mycket, den gav en liten men dock försörjning,
de hade visserligen inte till skolskjuts, men ändå. Men hon önskade att
fabriken kunde ge dem mer än bara avfallsvatten.

Så utnyttjar vi, för vinstmaximeringens skull, människor,
som inte har något. När vi istället borde ge dem en utkomst som de skulle klara
sig på, så att de kan utvecklas och skapa sig ett liv som är värdigt. Vi kan
inte beröva dem det för att vinsterna skall bli större. Men det finns alltid
den som vill komma med alternativa fakta. Och vi är många som vill lyssna till alternativa
fakta. För de passar bättre in i den lilla värld vi skapat åt oss själva. Det
känns tryggare och säkrare. Vi lyssnar mera på den som säger det vi vill höra,
än den som utmanar oss till att göra det som är rätt och sant.

Och det är den utmaningen vi hör idag. Från Jesus Kristus,
Guds son, Kom med mig ut på vattnet, kom med mig och gör det som du längtar
efter, men är så rädd för. Kom med mig och gör det som du vet är sant, fast du egentligen
inte vågar. För när du faller så tar jag emot dig, när du riskerar att drunkna
så är ditt liv bevarat i mina händer, och när du dör, så ger jag dig ditt liv
tillbaka.

Amen