Söndagens predikan till offentligheten.

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Livets källa är ju också en rubrik så här efter jul och
nyår. När glansen av julmaten fastnat runt magen och nyårslöftenas friska
rodnad övergått till kravets kranka blekhet.

Livets källa? Vad är det för liv vi söker en källa till? Om
jag läser de budskap som annonserna ger oss och som förstås är ett uttryck för
vad de uppfattar att människor längtar efter och drömmer om, så söker vi källor
till det vackra livet, det rika livet och det framgångsrika livet. Och det är
klart att vi längtar efter allt detta och det är lika självklart att det är det
livet vi söker källor till. Hur skall vi kunna uppnå det vi längtar efter? Hur
skall vi kunna bli det vi vill och vara det vi önskar? Var hittar jag källan
till det livet.

Här en källa rinner.

Jag hörde i morse tankar för dagen Patricia Tudor Sandahl
delade med sig av sina tankar. Hon sa att när hon var ung, så tänkte hon att
när hon blev äldre så skulle livet präglas av det som hon som ung saknade, lugn
och allvar och frid. Och så märkte hon att när hon blev gammal så blev det inte
så utan hon kämpade med samma demoner, föll ner i samma hål som alltid och
försökte hitta lösningar på samma saker som hon kämpat med genom hela sitt liv.
Och på nåt sätt så känner jag igen mig i detta. Man vandrar alltid med sig
själv och det går aldrig att krypa ur sitt eget skinn eller bli av med sin egen
historia.

Vilket liv söker du en källa till. Jag tänker att om du
söker källor till det liv du längtar
efter, som inte är ditt och som aldrig kommer att bli det. Så hittar du inte de
källorna här. För jag tror inte att Gud kom till oss för att lösa alla våra
problem och ge oss ett liv i problemlöshet och framgång. Jag tror inte att Gud
kom till oss för att uppfylla alla våra önskningar.

Däremot tror jag att om jag söker en källa till det som är
mitt eget liv. Mitt trasiga liv, som misslyckas med mycket, Som inte alltid gör
det som jag borde, som liksom Elisabeth Tudor Sandahl ständigt kämpar mot allt
det som jag kämpat mot hela mitt liv. Då tror jag att Jesu liv och gärning,
berättelsen om hur Gud delar mina mänskliga villkor, skulle kunna bli en källa
till det liv som är mitt. Inte det jag ä gtar efter, utan det som är mitt på
riktigt.

Och om det kan vara en källa till mitt liv, så kanske det
också kan vara en källa till ditt. För i grunden är vi inte så olika vi
människor, även om vi bär på olika bördor.

För liksom ditt och mitt liv på nåt sätt hör sammam och vi
kan känna igen varandra i våra olika livsberättelser, så hör våra liv också
samman med Jesu liv. Jo jag vet att det inte är allting i jesu liv som hör
samman med mitt och som jag kan känna
igen mig i. och det mest spännande är ju att de berättelserna som jag inte
känner igen mig i, är berättelserna om framgång och underverk. Men utsattheten
och beroendet i berättelsen om det lilla barnet som föds. Den berättelsen är
också vår. Vi har också legat nakna och beroende av andras kärlek för vår
överlevnad. Berättelserna om svek och besvikelse är också våra, för vem av oss
har gått igenom detta livet utan att blivit svikna och besvikna.

Och tom berättelsen om död är vår. Och berättelsen om dödens
ensamhet är också vår, för även om vi inte varit i den fysiska döden ännu, så
finns det tillfällen i våra liv då döden varit nära och där vi varit tvungna
att lämna det gamla och välkända och trygga, för att kastas in i ett nytt liv
en ny verklighet, som vi inte visste något om. Och där vi inte ville vara.

Och kanske är också berättelsen om hur livet återvänder vår.
För visst har vi i våra liv också erfarenhet av detta. Att plötsligt när allt
varit förlorat, livet på något underligt sätt återkommer, genom något eller
någon som vi alls inte trodde skulle vara där. Så öppnas ett ljus i mörkret,
och vi får kraft och mod att gå mot det ljuset.

Så vittnar våra liv om Jesus. Så har vi i våra kroppar och
våra hjärtan kunskap om att det som händer Guds son är en berättelse om hur
livet är. Det riktiga livet. Inte det låtsasliv som reklamen lurar oss med,
utan det liv som vi lever på riktigt, du och jag och våra grannar och våra
nysvenskar och varje människa på jorden och det liv som Jesus, Guds son, levde.

Här en källa rinner…….en källa till ditt liv, det som du
lever nu.

Så är våra liv på nåt sätt kopplade samman, mitt liv och
ditt liv och jesu liv. Och så möts vi här i kyrkan på gudstjänst med våra olika
liv. Och så tar vi emot Jesus liv i brödet och vinet och så är vi
sammankopplade. Med varandra och med honom. Och Gud ser oss. Och när jag tänker
att Gud ser oss, så tänker jag att Gud gör det med de ögon som ett nyfött barn
ser på sina föräldrar. Med stor kärlek och med obegränsad tillit. Och som föder
den kärlek i oss, som, även om den inte så mycket förändrar oss själva,
förändrar den värld vi ä satta att vara i. För här är inte längre jude eller
grek, svensk eller invandrare, rik eller fattig, klok eller dum, man eller
kvinna, normal eller onormal, vacker eller ful,,,,,,,

Alla är vi en i Kristus….för här en källa rinner

Amen