Dagens predikan. Mest för att kören i St Mellby kyrka inte hörde något då medhörningen inte funkade. Men såklart allra mest för att jag vill synas!?
Systrar och bröder i Kristus Jesus,
Det är inte särskilt konstigt att människorna i Jerusalem
ropar Herre befria oss, när Jesus rider in i Jerusalem. Inte alls konstigt. Tänk
så mycket förluster de råkat ut för. Det stolta folket som var så rädda om sina
traditioner och sitt arv. Och nu sitter det gamla trångt. Man är tvungen att
nyorientera sig. Det känns inte längre som om de gamla värderingarna gäller. Jo,
jag vet, det är svårt att veta vad de gamla
värderingarna egentligen bestod av, men något måste det vara och det känns som
om något viktigt och värdefullt försvunnit. Nya människor har kommit in med nya
traditioner. Nya människor med nytt sätt att se, nya språk, nya seder och det
känns som om de har tagit makten över det gamla hederliga landet.
Det är inte konstigt att människor projicerar sin längtan
och sina förväntningar på honom som utmärker sig. Han som verkar stå på
sanningens sida. Som verkar ha kontakt med de himmelska krafterna och som
verkar vara den som vill vara garant för det gamla och stabila. Det som
försvunnit och som vi saknar. Det som kanske kan göra landet stort igen. Ge
folket tillbaka sin utvaldhetskänsla, upplevelsen att inte vara riktigt som de
andra.
Längtan, djup längtan, född av upplevelsen av tung förlust,
kan ge oss konstiga vänner.
Och ändå måste de ju ha förstå att han som gick utöver
gränserna. Han som talade med de som ingen ville tala med. Han som åt med dem
som ingen ville sitta till bords med, som förlät det som ingen kunde förlåta.
Han som bad dem vända andra kinden till och gå två mil med den som tvingar dem,
istället för en mil. Att han inte var den som skulle uppfylla deras drömmar om
härskarstatus, makt och utvaldhet.
Egentligen så borde det inte vara så att Jesus kan användas
till att förtrycka andra, förnedra andra, se sig själv och sitt gäng som bättre
än de andra. Och ändå har han använts så genom historien.
Vad längtar du efter? Om du längtar efter makt och rikedom
och ära, så skall du nog ropa ditt hosiannarop till någon annan än han som
rider in på en åsna till Jerusamellby/ Jerusaanten/Jerusa(denplats som är din)
Men om du längtar efter en tillhörighet i livet. En
tillhörighet som inte är begränsad till ditt gäng och din grupp. En
tillhörighet som har rötter ner till tillvarons djup. Då kan du ropa Hosianna Davids
son.
Om du längtar efter mening i tillvaron. En mening som
sträcker sig längre än du någonsin kunde ana, då kan ditt Hosiannarop ha en
mening.
På vägen hit i morse såg jag en sälgbuske som börjat få liv utanför
Kvarnabo. En mängd alldeles vita videkissar som hängde ner och lyste upp skogen
med sina vita ljus. Vet inte varför. Jo det är ju alldeles för tidigt. Kanske
för att trädet var skadat och på väg att dö? Vad vet jag. Och på väg mot sin
egen destruktion sätter livet igång. Och då ropar trädet, med sina videkissar,
till trots mot alla krafter som förstör, stänger in, förkrymper och hindrar liv,
sitt: Hosianna Davids Son välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna
i höjden.
Och så får också vi ropa, mot allt som hotar livet, mot alla
krafter som förstör, förkrymper och stänger in i denna adventstid när Europa
och världen ser allt mörkare u, vårt Hosianna, Välsignad är han som kommer. Jesus.
Konungen på sin åsna, fredstecknet. På väg mot sin död och mot sitt liv, för
oss, i oss och med oss. Hosianna i höjden.
Amen
