Mässa i Erska med konfirmandinskrivning. Spännande med konfirmander, det var länge sedan. Efter mässan märker jag att någon dragit ett vasst föremål på mina bildörrar. Kanske någon som inte gillade predikan. Vad vet jag? Lägger ändå ut den här. Om det är någon som blir arg på det jag säger, så vore jag tacksam för ett verbalt svar. Det är lättare att begripa.

Systrar och bröder i Kristus Jesus

Allting tar slut. Det vet vi var och en, för det har vi alla
erfarenhet av. Ibland är det bra att det tar slut. Skönt att den där tråkiga
gympalektionen äntligen slutar. Eller kanske att man ser slutet på
släktmiddagen som ingen egentligen vill vara på. Eller kanske när den där
relationen tar slut där du kände dig alltmer fjättrad och förkrympt. Ibland är
det bra att saker och ting tar slut

Men ibland är det tråkigt att saker slutar. Som sommarens
första mjukglass. Eller den första förälskade kyssen, eller de där byxorna som
kändes så där oförtjänt sköna, eller den där gemenskapen som bar igenom mycket
smärta och som innebar mycket glädje och som plötsligt försvann. Ibland är det
väldigt sorgligt att det finns ett slut.

Man säger att det bara finns en sak vi människor ordentligt
vet om livet. Och det är att det en gång tar slut. Och det är ju tråkigt
förstås, men kan på något sätt också vara bra och dåligt. Det beror ju på hur
det ser ut.

Undrar vad jag kommer att tycka va viktigast när det är dags
att lämna livet. Och jag tänker att det kan vara bra att fundera över det lite
innan man dör, eftersom man då kanske kan göra något åt det man tycker är
viktigast. För när livet är slut är det ju för sent.

Jag vet ju inte hur det är för er och det kanske beror på i
vilken livssituation man är. En del av er försöker finna er själva och fudnera
ut över vad ni vill göra och vem ni egentligen är innerst inne. Och några av er
är mitt i livet där det praktiska är hyfsat ordnat och funkar relativt bra och
för några av er är framtiden kortare än för andra. I varje fall om vi tänker i
normalfallet, på riktigt vet vi ju inte.

Men….på nått sätt märker jag, om jag nu tänker tillbaka, två
saker. Och det är inte när jag köpte min första bil, eller min första
dator……nej det har inte med grejer att göra. När jag tänker tillbaka så minns
jag först de gånger då jag inte gjort mot någon människa det jag tyckte att jag
borde gjort, De där gångerna då jag inte riktigt vågade för att jag var rädd
för mig själv, eller för vad de andra skulle tycka eller säga. Eller om det
skulle ha betydelse om jag fick vara med mitt gäng eller inte. Och så avstod
jag från att göra mot en människa som behövde min hjälp eller mitt stöd eller
att jag ingrep. De där gångerna minns jag.

Och så minns jag också några sådana gånger då jag faktiskt
gjorde nåt för någon annan, trots att det var obekvämt och kanske trots att jag
var rädd. Så när jag minns det viktiga, så har det alltid med att vara till för
människor att göra, inte så mycket om saker.

Och jag vet inte, men på nåt sätt så känner jag att det har
med Jesus att göra. Och med gudstjänsten att göra och med livet att göra. För
på nåt sätt så hänger det ju ihop. Allt det som vi gör. Hur gamla vi än blir,
eller hur unga vi än är.

”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig har
övergått från döden till livet, läste jag ifrån Johannesevangeliet. Det är ju
lite konstiga ord, men kanske är det inte konstigare än att vi i våra val, vare
sig de är omedvetna eller medvetna, ständigt väljer mellan liv och död. Och
kanske är det så, att när vi i våra möten väljer att vara till för andra väljer
vi livet. För det är skillnad om vi ser någon som far illa, mobbas eller hånas
eller blir slagen och inte griper in. Eller om vi när vi ser någon som far
illa, hånas eller blir slagen och inte griper in. Och det gäller ju alla möten både
de vi har fysiskt men också de möten vi har i cyberrymden.

Väljer vi livet eller döden? Det är inte svårare än så. För
vi vet ju att vi alla är människor hur vi än ser ut. Det är den verkligheten
som blir tydlig när vi tar emot nattvarden. Alla är välkomna, alla får ta emot,
ingen är större eller bättre än någon annan. Alla är viktiga och värdefulla och
alla får ta emot lika mycket. Lite bröd och lite vin. Livet väljer oss och sen
får vi i uppgift att vara livets människor ute i våra vardagar, hur de än ser
ut.

Vad är det som är viktigast i livet för dig? Hur vill du att
det skall se ut?

Valet är ditt och valet är fritt. Men livet vi lever och
dagens texter säger, oberoende av det du väljer att det finns någon som väljer
dig. Som älskar dig som du är, oberoende av dina val eller brist på val. Denne
någon kallar vi i kyrkan för Jesus, som så valde livet att det blev hans död.
Han är det som möter dig i bröd och vin så att du kan välja livet i det som är
din vardag, hur den än ser ut.

Amen