Tänkte egentligen inte publicera denna. Mest för att jag inte blev nöjd. Men så tänker jag att det kanske finns en vits med att också visa det som inte riktigt blev som man hade tänkt……kanske också det ofärdiga kan användas till något. Om någon i sin vänlighet nu ville kommentera att det är bra ändå, så gör gärna det….men det förändrar inte min egen upplevelse. bara bekräftar min misstanke att Gud är större. Mycket mycket större.

Predikan 21 e Trefaldighet Erska och Långared

Det tar inte lång tid för oss att definiera en människa.
Bara en blick, en snabb bedömning och sedan vet vi. Har en klar bild. Vet hur
vi skall ställa oss och vet hur den människa
är. Och det är svårt att förändra den bilden.

Det tar inte så lång tid för oss att bli definierade. Snabbt
blir vi bedömda och sedan är det svårt för oss att ändra den bedömningen. Även
om vi är flerdimensionella, även om vi är så mycket större än första intrycket,
så är det svårt att ändra.

När Jesus möter en människa, ser han mer än ytan. Ser förbi det
alltför uppenbara. Det är därför det är så hotfullt för oss människor att öppna
oss för evigheten. För tänk om det är sant det vi tror om oss själva, att det
bakom den vackra ytan och den välputsade fasaden bara är tomt. Ett ekande
vakuum. Att vi, du och jag egentligen bara är ett tomt skal, utan verkligt
inneehåll. Kanske Sackios, som uppenbarligen ville se Jesus, också var en sådan
som tänkte att han inte ville visa upp sig, fast han ville se. Ville kolla in
den vise mannen som det talades så mycket om, men inte visa upp sig. Inte
riskera nåt. Inte bli sedd, bara se. Kanske var det därför han klättrade upp i
trädet. Inte för att de andra inte ville släppa fram honom. Kanske ville man
ändå hålla sig väl med honom som hade makten över stadstullen. Kanske klättrade
han upp för att han inte ville bli sedd.

Men Jesus ser honom. Och inte bara det. När han blir sedd av
Jesus, så öppnar Jesus för att han vill besöka honom i hans hem. Att han vill
komma innanför Sackaios murar. Tränga in i hans privata liv se honom nära, utan
skyddsmurar. Utan försvar. Och Sackaios bjuder in tillvarons djupdimension till
sitt privata. Och som alltid, när livets djup berör blir livet förändrat. Andra
saker blir viktiga. Andra relationer blir viktiga, eller kanske att Sackaios
plötsligt upplever att hans lilla liv är relaterat till det stora livet
utanför. Och att det som han tänkte var sitt innerstas tomhet istället var det
bråddjup av skapelse där han var en enda liten del som hörde samman med alla
andra livets delar. Med den fattige på gatan, med främlingen som ber om en
allmosa utanför coop, med flyktingen som söker ett nytt liv i en okänd kultur.

Så förändras hans liv och han blir förändrad. Kanske inte så
att han var en alldeles usel människa innan och nu plötsligt blir god Utan att
han lämnar sitt gamla och ser livet på nytt.

Kanske lämnar han sin gamla priviliegiesituation. För det
var väl då som det är nu att de där människorna som styr och bestämmer lever enligt andra regler
än oss andra. Och att det för dem är självklart att inte betala för vissa saker
och bli bjudna på det ena eller andra och kunna resa med företagets jetplan
till det ena och det andra och få olika bonusar och ta emot lite pengar vid
sidan av som ingen egentligen känner till. Inte för något annat än att jag har
andra regler än de där andra.

Nu ser han ur ett annat perspektiv och allting hör samman,
allting är relaterat, och hans ansvar blir större än han någonsin tänkt och han
själv blir mindre än han någonsin velat betrakta sig själv.

Hur var det för dig? Och vilken förändring upplevde du, och
när kände du att ditt liv var kopplat samman med alla andras liv, för att vi
alla är sedda av den Kristus Jesus som ser genom våra fasader och ständigt
älskar vårt inre.