Jag har alltid tyckt det är intressant att se hur vi i kyrkan presenterar oss, när det gäller stora evenemang. Jubileumsgudstjänster eller sådana när vi vet att det kommer mycket människor, eller när det får publicitet i massmedia. Som kungliga vigslar, begravning……mm.
Det är också spännande att under många år fått följa och vara del i den gudstjänstutveckling som skett och skre inom den kyrka som jag älskar. Olika försöksordningar, musikförändringar, inkluderande språk, kamp att expandera fadersbilden med moderliga och könsneutrala bilder. Allt för att göra evangeliet greppbart för alla människor utan att tappa bort dess innehåll. Eller kanske hellre, JUST FÖR ATT bevara evangeliets innehåll.
Och så kommer då stunden när Svenska kyrkans högsta företrädare för en stor publik, vill presentera hur en gudstjänst ser ut för svenska folket. Som i fredags. Ett dop i svenska kyrkans ordning 2016, vill vi göra så här, för att förmedla evangelium till de människor vi möter. Och då tänker jag att den gudstjänst som televiseras inte bara är en privat tillställning som bara angår den familj som är där. Utan att en förrättning som sänds ut i en mängd hem, och som man tom kan beskåda i efterskott, är ett sett för oss att presentera Svenska kyrkan nu.
Och då…..när detta gyllene tillfälle presenterar sig: Borta är allt tal om inkluderande språk, försvunnen är allt nyskapande vad gäller böner och liturgi, nedspolat är alla tankar om nyformulering av Herrens bön…..
Och då kvarstår min fråga. Om det nu är detta sättet som Svenska kyrkans högsta företrädare vill presentera en dopgudstjänst 2016……….
Varför skall vi en ny handbok?
